Uncategorized – Page 2 – Petters rants & raves

15/08/202103/11/2023

Celibate Rifles

Listening to Celibate Rifles debut album, Sideroxlyn. Even though it was recorded on a shoe string budget, you still can hear the nerve in the music. I also like that they throw in a saxophone here and there for good measures. The singer, Damien Lovelock, died unfortunately a few years ago from cancer..

15/08/2021

Addicted to this stuff

15/08/2021

När vi skulle få kabel via satellit en gång i tiden

Långt innan streaming fanns det bara ett alternativ: kabel-tv. Det här var 2006 och jag valde Canal Digital för att installation av parabolantennen ingick i köpet. Vad de inte berättade var att installationen bara sträckte sig till två meter ovanför marken. Vår installatör var ungefär 1,5 lång och ville helst av allt spika upp antennskrället på staketet som går mellan vår och grannens tomt. Jag lyckades övertala honom att ställa sig på en stol och sträcka på sig. Till slut satt den där jävla parabolantennen ganska precis 190 centimeter ovan marken. Och vi fick 70 kanaler att välja mellan men det fanns ingenting att titta på. Ungefär som nu.

15/08/202115/08/2021

When Carcass interpret Björk…

…the result is just bloody amazing!

15/08/2021

The sirens are calling

Its gray and windy outside. Spending the day on the couch, admiring my art and listening to Foo Fighters. But in the distance I can hear my Xbox calling “come play with me”. Who am I to resist a temptation?

15/08/202115/08/2021

Getting there

I’m getting there… My life is quite devoid of exciting moments. But who knows? Something might happen and if it does, it will appear here. Maybe.

15/08/202127/07/2023

Hello ya’ll!

With a bit of luck and even more luck, this blog will host the rants (mostly) and raves (less likely) from me.

15/08/200515/08/2021

Vem vill ha lyckliga slut?

Satt och slötittade på Alien Vs Predator, en ovanligt sugig rulle, men som har två av filmhistoriens coolaste monster i samma film. Hur som helst, om ni har läst serien (jo, den är baserad på en serie från tidigt 1990-tal), så kommer ni kanske ihåg att slutet är relativt svart. Om jag inte minns helt fel följer kvinnan, som slåss på predators sida, med predatorerna när de lämnar planeten. Anledningen är att hon fått smak på jakten och dödandet.

I den här filmen står hon bara och stirrar medan Bob Predator & the Wailers far iväg.

Min fråga: vem vill ha ett sådant slut? Efterfrågas slätstrukna slut av testpubliken eller är Hollywood oförmöget att testa någonting annorlunda. Tacka vet jag slutet på Empire Strikes Back. Darth Vader var Lukes pappa, Han Solo nedfryst, imperiet på framgång och rebellerna på flykt, till och med C3PO var i spillror. Snacka om cliffhanger. Eller Terminator 2 – T1000 är avpolleterad och man tror att det – gudskelov – kommer att bli ett lyckligt slut. Då Terminatorn offrar sig själv, trots att han lärt sig vad smärta innebär.

Deprimerande? Javisst, men ändå. Inget sliskigt sockersött som man nu för tiden alltid vet kommer i slutet; allt ordnar sig. Hjälten är inte död, han bara vilade…